Rosa duvors populationer har ökat avsevärt, men de kanske fortfarande inte är ute ur skogen från hotet om utrotning. De behöver ”genetisk räddning” för att räddas.
Rosa duvor (Neoenas mayeri) är en art som är endemisk för Mauritius. På 1980-talet drabbades rosa duvor av en allvarlig ”flaskhals” som bara lämnade 12 fåglar som levde i naturen, University of East Anglia (UEA) noterade i ett pressmeddelande. Denna nedgång skedde under flera århundraden på grund av faktorer inklusive invasiva arter, och fragmenteringen och förstörelsen av deras livsmiljöer, enligt författarna till en ny studie publiceras Torsdag i Conservation Biology.
Från dessa fruktansvärda siffror har arten dock sedan dess gjort en ”snabb populationsåterhämtning” tack vare bevarande räddningsinsatser. Deras antal har ökat till 400-800, och arten har blivit nedlistad på International Union for the Conservation of Nature (IUCN) rödlista två gånger, från kritiskt hotad till sårbar.
Man skulle kunna tro att arten redan är på väg mot en fullständig återhämtning, men forskarnas arbete visar att det kanske inte räcker att öka arten för att rädda arten.
För sitt arbete undersökte forskarna fåglarnas DNA. De bedömde också artens framtida risk för utrotning och tittade på vilka åtgärder som kunde vidtas för att hjälpa dem, noterade UEA.
”Vi analyserade effekterna av flaskhalsen och genetisk räddning på neutral genetisk variation under och efter populationens återhämtning”, skrev forskarna. ”Vi använde datorsimuleringar för att studera de förutspådda förändringarna i genetisk variation och populationens livskraft från det förflutna in i framtiden.”
Forskarna fann att fåglarna förlorar genetisk variation ”i en alarmerande hastighet.” Med andra ord förlorar fåglarna sin genetiska variation på grund av inavel, vilket gör att de löper en högre risk för utrotning. Vortex-simuleringar visade att utan ”förnyade genetiska ansträngningar” skulle den fritt levande befolkningen i Mauritius kunna dö ut under de kommande 100 åren.
”Problemet är att alla individer på något sätt är släkt med varandra. De är ättlingar till de få förfäder som lyckades överleva flaskhalsen”, säger en av studiens huvudförfattare, professor Cock van Oosterhout från UEA, i pressmeddelandet. ”Därför blir det praktiskt taget omöjligt att stoppa inavel, och detta avslöjar dessa dåliga mutationer. Detta kan i sin tur öka dödligheten, och det kan få befolkningen att kollapsa igen.”
Så vad kan göras för att skydda befolkningen? En ”genetisk räddning” kan behövas, säger en av studieförfattarna, Hernan Morales från Köpenhamns universitet, i pressmeddelandet. Detta kan göras genom att släppa ut mer genetiskt olika fåglar som fötts upp i djurparker.
”Det finns dock en risk att vi kan introducera andra dåliga mutationer från djurparksbefolkningen i naturen,” sa Morales.
Att ha en bättre förståelse för fåglarnas genotyper skulle då kunna hjälp för att ta itu med detta potentiella problem.
”Genom att använda bevarandegenomik kan framtida återintroduktionsprogram undvika att släppa individer med hög genetisk belastning”, medförfattare till studien, Sam Speak, Ph.D. från UEA, sade i pressmeddelandet. ”Detta skulle bidra till att minska inaveln och förbättra den långsiktiga återhämtningen av hotade arter som den rosa duvan.”
Även om forskarna inte rekommenderar en förändring av rosa duvors nuvarande ”sårbara” klassificering, rekommenderar de att man lägger till sådan genetisk information på IUCN:s Grön listasom är en motsvarighet till rödlistan, ”för att informera om bedömningen av arternas bevarandestatus.”
Sammantaget visar forskarnas arbete att rosa duvor fortfarande kan ha ”en avsevärd risk att dö ut” trots deras återhämtning av populationen. Det visar också löftet att använda genomik för att bedöma arter utrotningsrisker.
Inlägget Rosa duvor kan fortfarande ha problem trots att befolkningen ökar dök upp först International Business Times.
